onsdag 14 december 2016

Jag känner mig kränkt

Detta har hänt och har varit på tapeten under en längre tid. Något som väcker kraftiga reaktioner hos många österbottningar just nu. Bakom alla reaktioner finns genuina känslor. Jag kan inte direkt påverka det beslut som fattats men det jag kan göra är att berätta hur jag känner inför detta beslut. Jag vill uttrycka vilka känslor som väcks inom mig och varför.

Jag är rädd för att inte få finnas till i mitt eget hemland. Mitt fosterland, mitt Finland. Jag är orolig för att framtiden kommer att föra med sig liknande beslut där minoriteter inte ges chansen att bli sedda och hörda. Det känns som om vi inte är viktiga, vi som talar svenska som modersmål. Att vi inte är jämlika som finländare.

Jag känner mig arg, frustrerad och irriterad då ingen förstår hur jobbigt det kan vara att uttrycka sig själv på det andra inhemska spräket. Speciellt då man har ont. Då räcker inte den rostiga skolfinskan, restaurang- eller butiksfinskan till. En helt annan vokabulär krävs. Själv har jag övat sedan jag var liten och är tvåspråkig, men även jag har svårt att hitta de rätta orden då det kniper sig. Alla har inte fått öva.

Jag känner mig besviken och otrygg då grundlagen, vår stödpelare, inte har någon större roll i denna fråga. Jag känner oro över att landet styrs av siffror och resultat, och inte av människor. Är grundlagen faktiskt bara bullshit? Jag trodde den var viktigare än så. My bad.


Bildkälla.


Tack, nu kan jag gå vidare då jag definierat mina känslor. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar