söndag 16 oktober 2016

En tur till Lappland

Min höst har varit ganska påfrestande både fysiskt med diverse ingrepp på sjukhuset och dunderflunssa som bonus, men också psykiskt med nya arbetsuppgifter. Jag har verkligen legat lågt och känt mig mentalt ganska tom, även om arbetsuppgifterna varit roliga och stimulerande. Men så är det, allting tar sin energi vare sig det är roligt eller inte.

Så det var precis i rätt stund som vi åkte iväg till JokkMokk i svenska Lappland på semester. Vi stannade en hel vecka i år. Här hemma hade vi en hus- och djurvakt så vi kunde koppla av totalt och få bort tankarna från alla "måsten" och "borden". Fick tid att komma ikapp och smälta alla intryck och förändringar som skett den senaste tiden.


Samma stuga och samma by som ifjol. Vi återvände t.om. till samma nationalpark för vi blev inte färdiga med stället senast. Det blev dagsutflykter och sightseeing i näromgivningen. Vädret var perfekt och miljöerna vi vistades i var rofyllda. Vi tycker ju att vi bor på ett ganska tyst ställe redan nu, men Lappland tar nog priset i tystnad.


Nästan all mat tillreddes och åts ute under veckan. Allting smakar så mycket bättre i skogen och speciellt efter fysisk ansträngning. Bilden ovan är tagen från en av våra pauser i Muddus nationalpark, där vi gjorde en övernattningsvandring.


Trötta ben vid Luleälv. Kändes otroligt att kunna ligga vid vattnet och värma sig i solskenet. Det är ju trots allt oktober. Nationalparken hade många fina pausplatser med vyer som hette duga. Vyer som ser helt fjuttiga ut på bild i jämförelse med verkligheten.


Ska man ha kaffe så ska man. En väldigt praktisk grej i Lappland är att vattnet är så rent och drickbart nästan var än man befinner sig. Man behöver sällan oroa sig för var nästa tankningsställe finns. Ej heller behöver man släpa på mycket vatten. 

Jag harmar mig över att jag glömde minneskortet till kameran hemma och fick nöja mig med mobilkameran hela veckan. Nå, mindre att släpa med ut i skogen. Naturligtvis har vi börjat smida planer inför nästa år. Det känns som om det finns så mycket ännu att upptäcka där norrut, så vi får nu bara säga. På återseende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar