söndag 14 augusti 2016

Den trötta fasen

Livet har sina olika faser. Fasen jag genomgår just nu har hållit på i flera år känns det som. Även om jag ser framsteg och ljus i tunneln så känns det lite överväldigande ibland. Stunder då jag hamnar kämpa med en massa onda tankar och föreställningar och bemöter min tröttma med allt annat än harmoni.

Bättre har det blivit och jag är skickligare idag på att bemöta min situation och mina krämpor i alla lägen. Jag försöker se på helheten och fokuserar på den för att se att det verkligen också har gått framåt under de senaste åren. Men ibland kommer känslan av att jag kämpar och kämpar men kommer ingen vart.

Ni hör hur det låter. Jag är i en mental svacka. En svacka mitt i fasen. Men som alltid så fortsätter jag ändå kämpa. För min egen skull. Tar en bit i taget och lyssnar på kroppen. Knäpper på ännu en dokumentär eller läser en bok. Kokar en kopp te och tar katten i famnen. Välkomnar tankarna, både goda och onda. Tar mig tiden att vila upp mig. Tar mig tiden att låta tankarna komma och gå. Accepterar läget precis som det är. Accepterar mig själv precis som jag är just nu.

En bild som gör mig glad. Jag och min vän Mirella
 i Dubrovnik i Kroatien våren 2012.

2 kommentarer:

  1. Hej! Vilken fin blogg :) Hittade hit av en slump, vilken tur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marica! Och välkommen hit :)

      Radera