torsdag 28 januari 2016

Nykomlingen

Jag har alltid varit kattmänniska och drömt om att få ha en egen katt. Men pga att Joakim lider av en rätt så besvärlig kattallergi så har det fått vara. För en tid sedan hörde vi om att man som kattallergiker kan klara av sin egen katt, men det kräver tålamod och tid.

Vi lade tanken bakom örat och tänkte inte desto mera på det. Men så kom kylan. Och mössen. Vi har haft fällor i huset under hösten/vintern och tömt dem med jämna mellanrum. Det har fungerat tills nu. Tydligen så har vi några intelligenta exemplar som springer runt fällorna, stjäl våra nötter och smutsar ner. En kväll då vi kom hem hittade vi nötter i soffan och sängen. Följande morgon fanns även nötter i skorna vi använt kvällen innan, då vi kom hem.

Grönt ljus för katt, sa mannen i mitt liv. Och jag ringde min kattkontakt.


Vi har gett henne namnet Sissi och hon är nyfiken, spänstig, kvick och snäll. Det där sista hoppas jag att hon glömmer då mössen tittar fram. Än så länge har våra nötter fått vara i fred. Däremot har Joakim "lite" jobbigt med allergin, ingen överraskning precis. Men hoppeligen så lättar det senast när vi allihop kan tillbringa mer tid utomhus än inomhus.

Om det inte går vägen så har vi "returrätt" på katten. Men vi hoppas på det bästa. Det hör ju liksom lite till att ha en katt när man bor på landet. Så man kan ju säga att vi tills vidare är självförsörjande på bär, potatis och musfällor.

2 kommentarer:

  1. Hoppas hon kan stanna! Jag sku också behöva en katt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nog att vi båda gråter om hon måste fara :( Men vi håller tummarna uppe :) Det är bara att använda den snällaste tonen och den mest övertygande föredraget om HUR bra katten är som musfälla! Jag tror att redan luktan av katten gör att mössen ogärna vistas i samma utrymme.

      Radera